Vi har deras liv i våra händer i dag
både ung gammal och svag,
de kommer från alla undangömda hörn
och alla har de fått en rejäl törn,

de fattiga och hemlösa som runt om oss finns
och fattigpensionärer också jag nu minns,
de skuffas än hit än dit utan rim och reson
för de flesta vill ej se dem som en person,

utan undviker dem så gott de bara kan,
det gäller alla runtom dem kvinna som man,
ni blundar och vägrar att se
när de vågar om att en slant be,

för att klara dagens umbäranden mat de behöver,
men det går inte utan att man har "klöver"
trasiga skor och smutsiga kläder behöver bytas
här behöver nya vägar brytas,

snälla du, räck ut en hjälpande hand, och se människan...
för ni alla faktiskt hjälpa en medmänniska kan,
om inte med en peng eller mat du kan visa empati
så låt åtminstonde bli att vända dig om och säga tvi,

ty dessa människor får kämpa en kamp var eviga dag
inte bara mot hunger utan även mot en oskriven lag,
lagen i samhället som heter jag jag och endast jag,
och du kära medmänniska, ensam är faktiskt svag.