Hon kom inte ihåg längre att hon hade vackert glänsande vingar och en mångfärgad fjäderskrud. Hon hade kunnat flyga.
Olycklig och håglös satt hon där på sin pinne i den stora buren.
Många av hennes fjädrar låg på burgolvet, den lilla kroppen var tunn. Ibland flaxade hon med vingarna men de brukade fastna i burgallret.

När hon kom till buren hade hon fått sällskap med en fågel som såg nästan likadana ut som hon. De hade blivit utvalda och hämtade av några barn. Det hade känts skönt att komma till en egen bur där det var lugnt. Den i affären hade varit väldigt stor med många fåglar tillsammans.
Den nya buren var högt i tak och avlång hade flera pinnar som man kunde sitta på. Ibland hade de tävlat om vem som kunde hoppa fortast ifrån pinne till pinne. Barnen kom och lekte med dem ibland och hade kastat in roliga leksaker en plingade som små klockor, några gossedjur och olika pinnar. Små matskålar stod innanför burdörren. Åren gick och de hade glömt att de hade vackra glänsande vingar. Det var som ett fängelse för dem, men det var en lycklig tid för de små fåglarna. De hade ju varandra.

En dag låg kamraten livlös på burgolvet. Hon visste inte vad som hade hänt men ögonen var livlösa och hon försökte picka först på huvudet sedan på kroppen på honom för att se om han kunde röra på sig, men ingenting hjälpte. Så efter ett tag hade barnen kommit och de skrek, titta han är död. Sedan hade någon kommit och hämtat honom.

Det hade blivit så tyst nu inget kvittrande hördes. Hon fick mat, men åt inte mycket och hon kände sig så ensam.
Buren stod vid ett fönster så hon kunde titta ut. En dag såg hon andra fåglar flyga förbi utanför och hon fick en sådan längtan att få följa med.

Så en dag kom en vind som svepte in i buren och hon såg att burdörren var öppen ja även fönstret. Men den lilla fågeln förstod inte vad som hade hänt, hon satt där bara i dörröppningen. Men så plötsligt kom en vindpust till så hon nästan tappar balansen. Så flaxar hon till och hoppade några steg. Nu var hon utanför men satt där bara. Det var bättre utsikt och hon fylldes av en längtan att kunna flyga igen. Men hade hon tillräckligt med fjädrar för att det skulle bära. Så såg hon ett fågelsträck och flaxade till så hon kom ut ifrån sin fångenskap. Hon fick luft under vingarna och upp och ut i det fria det bar. Vilken härlig stark vind hon kände en sådan glädje, henne lilla hjärta klappade fortare när hon försökte att hinna ikapp flocken. Så underbart men skulle hon orka följa med på färden.

© Bibbi Ahrnstedt