Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Kom att tänka på detta lilla minne när jag läste en text om ensamhet och behovet av någon som vill lyssna ...


Jag minns en tid ...

... i mitt tidigare liv
när jag mig
i en annan svacka befann

Minns att det kändes
som om jag
allra ensammast var
i den värld som kring
mig då ännu fanns kvar

Så en kväll
när jag bjudit in
ett gäng jag tyckte om
tillsammans med vännen min
sattes min tillit på prov
då min gästers försening
var mer än acceptabelt grov

Vid halvtio-tiden på kvällen
knackade det dock 
äntligen på min dörr
Hoppet återuppväcktes
och det kändes som
vore allt som förr

Men till min illa
dolda förtvivlan
var det ej
de jag förväntat mig
som där stod

Det var en man
i uniform
som sa sig vara
någon som 
mina vänner förestod

Fick instruktion
om att klä mig
så som det passade sig
för en speciell
väntande situation

Sen körde han mig
till en av stadens
absolut mest 
välbesökta palats
där mina vänner
sades vänta mig
för att få
bjuda mig på middag
med allehanda tillbehör

När jag kommer in
i foajen
Hovmästaren visar
mig till vårt bord
utan att säga
ett endaste ord

Bordet är tomt
mina vänner
syns ej ens till

och jag
jag känner mig blott
kort och gott 
fullständigt rådvill

Salen är försänkt
i mörker
upplyst blott av
dansgolvets skimrande ljus
scenens strålkastare
och bordslyktornas levande lågor

Det är fullsatt
men jag ser ej
vilka som är där
Jag söker svar
på vad som väntar mig
men väntan i sig
väcker än fler frågor

Efter en stund 
kliver konferenciern
upp på scenen
och tar mikrofonen
i sin hand ...

När strålkastarljuset
riktas mot honom
ser jag att det är
en av mina
allra bästa vänner

Det första jag från
honom hör
är att kvällen
är reserverad för mig
och något lite mer
än en handfull vänner
som jag känt
och ännu känner

Det tog en liten stund
innan jag förstod
att hela stället var
reserverat
för denna tillställning
och 
med mer än
500 bekanta och vänner
vilka jag trott
varit förlorade för mig

blev den ensamhet
jag hemma tidigare känt
någonting som kändes
som om det aldrig ens hänt ...

Detta hände sig
för nu rätt många år sedan
Likväl är minnet
något jag vårdar ömt
om än det stundom
djupt i minnet är gömt ...

När jag känner
en sådan ensamhet
inom mig 
är det ett sådant minne
bland många andra ljusglimtar
från en tid som varit
men ej längre är
som får mig att
åter minnas
vem jag är

Då känns det 
så innerligt mycket bättre igen ...

 

 

 

 

_________________________

Tidigare publicerad här i juli 2012




Övriga genrer (Drama/Dialog) av Peter Stjerngrim VIP
Läst 65 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2020-09-28 01:16



Bookmark and Share


  bibbi ahrnstedt VIP
Oj vilket drama, mycket bra rim och vilken fantastisk överraskning man fick att läsa om, du är lyckligt lottad
2020-09-29

  angela Täubert fd Jansson VIP
Wow jag riktigt känner känslorna i ditt poem!
Från fullständig saknad till fullständig hänförelse. Bravo!
2020-09-29

  Yrre VIP
Wow, vilken sak att göra för en vän!
2020-09-29

  BenGust VIP
Tänk att en enda ljusglimt kan utgöra skillnaden mellan positivt och negativt.
En tankevinkel att tillvarata.
2020-09-28
  > Nästa text
< Föregående

Peter Stjerngrim
Peter Stjerngrim VIP