att förlora någon kan vara både smärtsamnt eller 

skönt för allas bästa men det gör alltid ont innan 

man bryter upp och släpper varandra men när

allt har lagt sej så kommer man bättre överens 

eller så fylls man med svartsjuka och hat och det 

hela blir till ett ännu värre helvete en vad det var 

i från början jag undrar hur allt detta kan födas ur 

oskyldig kärlek och förälskelse vart kommer all

ondska och vrede i från vart har man burit det när 

man ser varandra djuppt i ögonen och säger vackra 

ord viskar romantik i varandras öron och ömnt

smeker varandra och hand i hand går till en ny 

dimention igenom att förena varandras själar i en 

sensuell dans igenom nattens mörker upplysta ut 

av månens silver sken som taget ur en saga och

varge känsla öppnas som blommorna på våren

så oskyldiga och unga färdiga att beröra så att dom 

slår ut fyllda med skönhet så vart kommer allt hat 

och vrede i från hur kan det vara möjligt att hata 

någon man älskar i från djuppet ur sitt hjärta ?