jag har alltid sökt kärleken och skratt men mitt

sökande har gjort mej matt och hatad efter min 

våldsama väg där allt bara blev fel ensamheten

har tärt på mej så jag ville tihöra en grupp eller 

ett sälskap för att ungås och göra roliga saker till

samman men dom utnytjade mej och proveserade

upp onödiga sitvationer i vetskap om att dom hadde

mitt beskydd jag gjorde allt för dom jag slogs för att 

skydda dom men när jag åkte in kom inte ett vykort 

eller brev änns med ett hej i då ser jag och förstog att 

jag inte betyder ett skit för dom i det stora hela för dom 

utnyttjade mej bara för roa sej skälva men mitt hjärta var 

det aldrig någon som såg fylld av saknad och kärlek bakom 

minna hård knytnävar därför är jag hatad ingen ser mej