Nu tuggar jag på min blåshalskörtelblues.
Sitter ute i en lövverksgulnande höst. Solen värmer kroppen riktigt skönt
En nötväcka flöjtar bortifrån ekarna, nöjdare än jag.
För
jag har svårt att bestämma tonarten på min blues. Jag tuggar och tuggar. Kan varken svälja eller spotta ut.
Ovissheten tär.
Men än pissar jag inte blod.
Och jag har bestämt mig:
jag skall skaffa mig ett nytt instrument, en ny klarinett.
I den bor
kanske
de bästa av tonarter.