Tänk att en låt
kan få mig att lida så mycket.
Skär sönder trumhinnan,
förintar själen med sin intetsägande text.
Obetydliga rim staplas på varandra,
i oändlighet kan tyckas.
Men som tur är tar den slut
efter världens längsta tre minuter.
Hur kan något så fantastiskt som sommaren
få en så förstörande melodi.
Sommarplågorna är mitt
sommartrauma.
De får mig att önska
att radion aldrig uppfanns
och att skivbolagen inte ville tjäna pengar.
Min högsta önskan är att all musik
skulle vara gjord av
kärlek till konsten.
Då skulle sommaren bli som den borde vara,
en enda lång njutning.