det skrek vår ute men framför hans ögon var allt
mulet och regn med ledsna hundar sittandes i
gathörnen.
tussilagos i gatkanten var syndafloder och
fågelsången skar i huvudet som pistolsalvor
mitt under kalla kriget.
han är ett av vinterns barn,
ett av de bortglömda, utflugna,
nästan utbränd av livets meningslöshet.

för när inget längre räknas förutom
sprit, sex och bantning så finns det inte mycket
att göra för en smal nunna som avstår både sex
och sprit.
han var ingen nunna men hade väldigt lätt att känna
empati för de som vågade ta en annan väg.
han själv tog ingen väg alls tyckte han, han var mer en
stumhetens poet, en som målade livet innanför pannbenet.
där inne kunde ingen höra. det ville han heller inte.
människan är inte skapt för att förstå. det var vad han
ansåg.

han visste att kärlek sedan länge var ett förlorat och
lämnat spel för honom. för ett spel var precis vad det var.
allt det där med känslor var senare påfund. visst så
skrek hans hud som hungriga fågelungar efter beröring
men han visste vad vi alla egentligen vet. att förr eller
senare så sviker vi.
svek gör ont.
det säger alla. men vad vet en som alltid haft någon att
vända sig till? alltid haft en axel att luta sig mot
han undrade om någon, någon enda liten varelse
kunde känna svek som han gjorde. egentligen
så var hela hans livsstil uppbyggd efter svek.
eller för att undvika svek rättare sagt.

det ska vara fint att få ett barn. där man kan få ge och
inte ta. han fick knappt se sin mamma. hon trodde att BB
var en avlämningscentral för barnet. hon stack som en påtänd
fyrverkeripjäs. ja, påtänd var rätt ord för att beskriva henne.
hela tiden.
han fick en fosterfamilj som antagligen inte ens hört uttrycket
kärlek. han vill inte tänka på dem. han som saknar allting
känner inte den minsta längtan tillbaka dit. han rymde dagen
innan sin nioårsdag. sedan dess har han bott hos hundarna.
i det perfekta landet han lever i så finns det inga gatubarn
han är bara bortglömd,
förbisedd,
helt osynlig.

om du någon gång ser en pojke med istappar i håret
trots att solen skiner,
en pojke som verkar ha vintern fastfrusen i själen
då kan du försöka fundera på vad som är det viktiga.
det är väl sprit, sex och bantning?
eller?