Dröm om svanvita juninätter
om kallt järn och kvalmigt blod
om att byta ut alla ord mot blickar

lev sönder natten, ät dess innanmäte
ett snitt i skuggråa stammar
en hålighet där hjärtat skulle sitta

när vi ser de öppna fälten
söker våra ögon alltid efter harar
– vita skymtar
som försvinner i skogsbrynets famn

och någonstans börjar löven gulna
om hösten, i dagar innan det syns på utsidan
det finns ingen gräns, bara förtätning
av den redan pågående döden