"Din bror vill läsa om teknologi
och du ska veta att du är fri
att göra precis som du känner
fast... här har du ju grannar och vänner"
Så sa mamman, från sin bastulav
till sin flicka som älskade hav
"Och vi brukar ju gå här på gårn
tillsammans med djuren och strån"
"Det var din morfars farfars far
som byggde det huset vi har"
Hon öste på vatten, suckade tungt .
"Ja tycker här e så vackert o lugnt"
" Så pappa å jag, vår generation
blir de sista av en lång tradition"
Flickan nickade, långsamt och tyst
och axlade oket utan ett knyst.
Nu ligger föräldrarna, vid kyrkan i Ed
och hon sliter ensam och led.
Höften hennes,måste snart bytas ut
och ryggen, den börjar ta slut
Hon släcker i lagårn, o känner sig vek... "Förlåt mor och far för mitt svek"
Så vad blev det nu av
den flickan som älskade hav