Runtom i socken finns gläntor och vrår. Nedfrusna bänkar som väntar på vår. Stigar som är gamla vänner, som bara folket verkligen känner, över hyggen där somarsol bränner och bland frötallar som vakar över hemliga hallonsnår. Ordenshusets skavanker, två fönster täckta av planker, vissnade ranker. Under bron över Svartån ligger två cyklar och en moped, dit unga har farit för att vara ifred, ett led av en urgammal sed där burkar dräneras med upprymt besked. På bänken vid Alboda torg, sitter tre slokar, med rödlätta snokar. De plockar upp flaskor ur en cykelkorg, suger på sina tänder, blåser liv i sina händer medan de ljuger ikapp. Där brövé i Konsums entré, sitter en lapp "Upphittad i snön" och under en napp. På ängsmarken vid Jämern växer dimman tjock, döljer en rådjursskock bland älvor som dansar i utkanten av furornas lansar. På vägen till Kalvsjön, gömd under nysnön, reser sig högen, ett märke från någon mäktigt förmögen herreman. Fast allt färre kan minnas hans namn, så helgar man platsen med termos och filtar, när midsommardansen samlar gamla och piltar. I Tinglösa finns en timmrad kur som skyddar bussresande från vårvinters skur. I taket har någon lämnat ett pränt, "Stina<3Jocke - det bästa som hänt"