På gränsen till Tingsta, där fälten blir skog
Där finns en välbekant gård,
för den som har farit på krokiga vägar
En framaxel till en Honda Accord
En vägskrapa, två Grållar å en uråldrig plog
I en alm mitt för huset häckar det hägrar
En verkstad både för trä å metall
En lada å loge med särskilda ting
Å prylar som är bra att behålla
På bron upp till huset, står en utsliten pall
Å tre getter som just rymt från sin fålla
På bron sitter Knarren å gör ingenting.
Den som träffat en Knarr, stannar nog till
inför den sällsamma, märkliga fresken,
att se Knarren i vila är en underlig syn.
För en Knarr har det svårt att va still.
I sin gamla volvo drar den runt byn
om den inte bjuds på kaffe å besken
En Knarr är en sån som lägger din grund
drar kabel å spränger upp berg
Fråga en Knarren hur gammal den e
Så får Knarren tänka en stund
Medan den blandar upp färg
Sen svarar den nog sextiotre
Fast det har den svarat sen nittiotvå
Knotig å hjulbent, det är den
Men senorna tycks gjorda av hagtornsrot
Å när Knarren med hammaren slå
Så far spiken igenom ekbräden
Dess händer är märkta av olja å sot
En Knarr kommer dagen du ringer
för att du har sorkar i infiltration
Sover gör Knarren först när den dör
För jämt är den ute å springer
Bygger en tork eller pålar ned stör
De gör allt med en vänliger ton
Du känner en Knarr på dess särskilda ljud
En långdragen knarrande stämma
"Aaejohe de ska no gåe a fixa"
En oljig skärmössa, en läderbränd hud
"Vi tar en K-femton-tvåa, meen sen får vi trixa"
Å när Knarren behöver ha hjälp hemma
Så flockas byfolket från hela Ed
Å sliter långt inpå natten
sen bjuder Knarren på kaffe med kask
Å avslutar sedan enligt Knarrars sed
med att åka nånstans å laga en vask
sen far den hem å umgås med katten.
Det ryktas i socken att en gång per år
När sommarnatten är ljummen å ljus
Så samlas Knarrarna djupt under barren
blåställ och kepsar kan skymtas i snår
Mellan träden så hör man knarren
Om dimensioner å mått, ett lågmält brus