vissa jag känner pendlar i mellan vuxen och ungdom 

mellan lek och allvar mellan saning och löngn någon

stanns i förnekelse i flyckt i från verkligheten det är

saningen oasett vad dom personera säger om den för 

jag talar i saingens namn inte till egen fördel eller

dom andras nackdel och en del ljuger bara för att

få rätt för dom vägrar erkänna att dom har fel och en 

del underhåller saningen för att dom medvetet har 

gjort fel men vågar inte erkänna det för att dom inte

vill såra eller är berädda att ta konsekvenserna för 

vissa jag känner gör aldrig fel men hur rena är deras

samvete bakom allt dom dölger i från verkligheten 

vägar där dom står på rangliga ben och skakar inför

saningen som dom bär inom sej det blir på deras

samvete när den tiden kommer då dom är sårbara 

och känner efter när inte löngnen kan fly längre för 

alla har sitt pris och får betala det till slut när tiden 

är inne för oss alla då är det slut på leken