den försmådda och den svekfulle                           

min vassmatta är sval

endast månen smeker min glänsande hud

dina ljudlösa svekfulla steg styr mot en annan

ditt hjärta liknar ett piggsvin

ja, ett ungt ceibaträd med giftiga taggar

ditt kön hoppar runt som de tjattrande aporna

högt under trädkronorna

mina besvärjelser spinner trådar av undergång

gudinnors åldriga tecken ger mig kraft 

jag målar med vit lera och svart sot i min panna

din kropp skall svedas av brinnande begär

sedan kylas i slemmigt vattendrag 

dina ben blir långa som lianer

sex tjocka tår och sex klumpiga fingrar

platthuvud med uppsvullna ögon

den breda munnen kväker berövad ord 

må du hamna i den lena ormens gap

du ynklige 

slemmiga groda

°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°

regnet strilar

som en kvinnas hår

när hon springer förbi mellan träden i sitt flor

hennes skratt får blommorna att falla 

skapad att längta och jaga 

smyger jag som pantern 

sätter tänderna i honungshull

quetzalens vingslag föder den dansande vinden

min smidiga kropp är värd att beundras

står emot människor och djur

som tukanens jättenäbb

tuktar jag de vackra kvinnor som ger efter

och får njuta min gunst under de våldsamma månstrålarna

armadillons pansar skyddar mig från avund och ånger

härligt är att älska dansa sjunga dikta dricka