vid varje tanke
släpas jag ner i djupet
djupare och djupare
omringad av ångest
omsluten av mörker
så jag dränker tanken
med vin och alkohol
fyller mitt blod
tömmer flaskan
tanken faller till botten
längst ner i vinglaset
men när vinet tar slut
när sista klunken är tagen
ligger den där
blottar sig för mig
påminner hjärtat om mörkret
jag drunknar sakta
i mitt egna blod
i det vin jag drack
för att dränka tanken

viken ironi