Från döda poeter stjäl jag gärna
deras finaste bokstäver.
Alltid finns det något ställe
de passar på.

Språk är ämnat att återanvändas,
ibland som poesi.
Nyproduktion är ofta obegriplig,
även för fantasin.

Levande poesi lever på den döda
och utan skuld.
Jag skriver sällan något nytt.
Det gamla är det nya nya.