Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vak

 

det kändes som om en trumma slog någonstans. men jag hörde inte ljudet. klarvaken. gryningen fortfarande långt från nattens andetag. stjärnorna speglade sitt gnister rätt ner i snön. det var inget ljus att tala om allt var sken. klev i kläderna. pulsade ut i snö. ner mot sjön. nu hördes trummans ljud. klar som sionstjärnan i huvudet. rävens ylande på håll. stannade vid älgens spår. fastfrusen vid isens kant. alla funktioner i nedgång. en mäktig vila. här vill jag vara. min tanke. tills allt smälter.




Fri vers av Bjarne Nordbö
Läst 173 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2020-11-06 17:39



Bookmark and Share


  AiA Maria den fria
Kraftfull kännbar transformation!

Tack!
2020-11-06

    ej medlem längre
Väldigt vackert skrivet!!!
2020-11-06
  > Nästa text
< Föregående

Bjarne Nordbö
Bjarne Nordbö