Stilla känns vinden mot min hud. Cityljus reflekteras i djupa vatten. Förbi i ett ögonblick förenas svenska med arabiska och på bruten svenska förklarar mamman för barnet om bäckar, inlandsis och drunknade hjärtesorg. Borta är hemma och hemma är borta. Surrandet från motorväg påminner om svarta pansarvagnar och flygplan som försvinner sprider skräck i atmosfären och barnet gråter av de minnen som en gång var. Hur är det möjligt att hela, hur är det möjligt att leva? Tider kommer, tider går, lycka den som hela vägen når.