alltså egentligen när jag tänker efter
så är det verkliga början på slutet
när vi säljer vår 160-säng och köper en 180-säng
det är bara en av din mammas incestiösa idéer
jag får sträcka mig efter dig på nätterna
fastän du har lovat att jag inte ska behöva göra så
att vi aldrig kommer sova så
och att jag inte ska fortsätta
överanstränga min sönderstressade kropp så
2015 finns kvar i mig som ett plågat muskelminne
över 150 resdagar
och ett alldeles för tungt bagage
jag jobbar fortfarande
jag vaknar öm
du sover på din sida
jag går till jobbet och jobbar
betalar för dina nya airpods
dina nya träningskläder
dina thaiboxningspass
dina resor till utlandet
vår hyra och alla våra lån
okej denna är lite grov men också:
maten som står på vårt bord
men det är okej
det är november och det är skiftningar i vädret
det är november och det är skiftningar i ditt humör
det är skiftningar i fönstret som jag tittar ut i
jag har alltid hatat min egen reflektion
men i dig eller med dig så har det känts som att jag ska ha hittat hem
jag ser dig nära kanten nu
så jag simmar ut med dig fastän jag inte kan
krokar fast mina ben i dig
påminner dig om att vi är i det här tillsammans
du är inte ensam med mig
jag får sträcka mig efter dig på dagarna också
jag kan bära dig säger jag
men du vägrar klippa dig och skaffa ett jobb
jag bär dig på de på axlar min mamma svor
att jag aldrig skulle bli beroende av en man på
det är jag inte för hon menade ekonomiskt
men känslomässigt är jag bara en fläck utan dig
de har kampanjpris på airpods pro på tele2
jag köper det sista paret
på tunnelbanan hem sliter jag upp paketet
jag skiter i cheeseburgaren, jag vill ha leksaken nu
jag håller snäckorna varsamt i mina händer
här kommer räddningen
de känns svala och lena, trygga
noise cancelling på
tystnaden är det verkliga början på slutet
jag kommer hem från jobbet igen
jag går runt dig
runt i vår lägenhet
disken ligger framme
badrummet luktar
våra kläder ligger på golvet
jag fortsätter betala våra räkningar
jag häller upp mig för främlingar
men jag häller inte upp spriten
du fortsätter sova på sin sida av sängen
du vaknar en dag
försöker prata med mig
sträcka dig efter mig
dra dina händer längs min kropp som bara du kan
men jag orkar inte mer
jag röker mer än jag borde
jag hör dig inte
du stör mig
din existens tvingar mig att ringa vårdcentralen
de skriver ut kortison mot min eksem
böjveckseksem
för jag har böjt mig så mycket för dig
jag böjer mig
jag kan inte böja mig mer
du skulle ha mött mig halvvägs
jag försöker här
jag vill att du ska veta att jag verkligen försökte
för jag har redan lämnat så många
för att jag aldrig växer upp
och det börjar bli gammalt
men vem ska lämna
och vem ska stanna
du bestämmer dig för att
vi måste fixa vår relation
hitta tillbaka till varandra
jag säger va
noise cancelling av
du föreslår att vi ska flytta
börja om på landet eller i new york
börja ett nytt liv
kanske skapa ett liv
jag säger att stockholm är min stad
jag har sålt trikåer här
festat ihop en karriär här
min kärlek har varit lika rå
som staden här
jag har vandrat gatorna här
så många gånger
med så många
men jag har lämnat dem
som jag kommer lämna dig
på samma sätt som jag kom
ensam
och du, du stannar inte
för att du har stannat