Drömmar i väntrummet på Strålningskliniken.

Här är jag, jag sitter i ett väntrum nu – men vet inte vart jag ska
Blir det ner i mörker eller ut i ljus – det undrar jag
Det surrar i mitt huvud, ögat skumt, händer darrar, hörseln svag
Här är jag, jag sitter i ett ödsligt rum – i ensamhet.

Om jag tänkte mig som var jag fri och stark, skulle dansen gå på äng
Mina bara fötter skulle nudda gräs och glädja sig
Jag skulle spelat på min klarinett, klätt av mig naken, skuttat runt
Plockat blommor till en krans att pryda mig – det skulle jag.

In i rummet kommer så en sköterska. ”Ingmar, turen är nu din!”
Doktorn väntar dig i rummet nummer sju – så kliv du bara in!”
Där sitter Ursula, betraktar mig. ”Välkommen hit! Vi möts igen!”
”Ta så upp din klarinett och dansa hem – du klarar dig!”
Humm humm hummmm hum humm hum humm hum huum hum humm…