Vi är alla
tårarna;
De rinnande,
de som iakttas.
De som finns
i lönnfacket,



som när
gitarristen
tog ut
sin gitarr
och spelade
om de sorgsna
änglarna som
tömmer ut sina
krafter i glasburkar –
offrande bedjande
till Gud att
ännu en gång
ge oss
dop vattnet
att dricka ur –

eliminera rösterna,
som

bär

tragedi.



Mitt
flygplan kraschade
in i din skyskrapa -
min pyromani.



Gitarristen log
spegelvänt,
upp och ner –
karikatyr.


Jag är
en tragedi.


Jag är
karikatyr.



Gråter jag

ändå i
dina rinnande,
iakttagna tårar
i regnet


inuti mitt

lönnfack.



Du hatar
mina älskande
pyromani
tårar;


Jag älskar dig.