Jag hette Åberg i efternamn som flicka...
Min bästa vän i skolan från första klass
hon hette Inga-Lill Ö...

På den tiden började alltid läxförhöret
i klassen på bokstaven A och frågandet
fortsatte vidare i alfabetet tills det
ringde ut... Och lektionen var slut...

Sällan fröken hann med att fråga oss två...
Å:are och Ö:are... Vi sa ofta kan man inte
börja från slutet någon gång... Men det
gick ju inte an...

För några år sen hade jag en dröm att
jag var i min skolklass igen...

Aberg ropades upp... Jag tänkte är det mitt
namn Aberg... Javisst sa fröken, hon går efter
listan jag är först... Va, sa jag... På dataspråket
fortsatte hon finns inga Å, så nu har Å:et blivit
ett A...