Men hur kan de leva?
Inget av det de vållar
ger dem någon näring.
Hud perforeras
till kronisk smärta
av vilsna plattityder.
Hår oljas och dränks
i alla nyanser som saknas
hos gnistrande regnbågar.
Munnar utstöter, hätskt,
förnedring, förbittring, förlust.

Friktion ger väl ett slags liv.
Bakom alla tvära gränder,
efter alla trötta pizzaleveranser
och fjärran från alla varianter
av lyckliga slut;
där slingrar en naken passage
genom skikt av osanerad mark.
Där frodas repiga utstötningar
i ohämmat sönderfall.
Där osar, i nattstånden värk,
det tarvligas obevekliga makt.