”
En rädd för livet liten flicka grät av ren skräck ut det gamla året och tillika in det nya

En vuxen kvinna skör som ett snäckskal nernött åratal av salta vågor i havet av storm och sömnlöshet
grät av ren utmattning ut det gamla och av samlad otrygghet in det nya

Ett under året stilla lagt pussel med några borttappade bitar kvar att lägga

Har de ramlat ner under soffan
Fastnat i en flyttkartong
Har någon stulit dem
Är de sönderslagna,
pusselbitarna
?

~

Efter nattens vita sömn utan skåror
där inget annat än den egna inre klockan väcker
kanske inte pånyttfödd
men väl vaknad
lugnare
ett vilat sinne en stund

En dag i taget
du vet ju

~

Kvinnan sätter sig upp
tar flickan i sitt knä,
håller om
kysser henne på kinden, säger

Det är inte farligt att vara rädd
Det är inte dåligt att vara liten
Det är bara du och jag trots allt
Det är mig du ringer mitt i natten
Det är mig du ber om pengar jag inte har
Men det är jag
och du

Har något stulit slarvat bort eller stampat sönder några jävla pusselbitar som skapar hål i pusselkartan så säg bara till mig

Säg till mig

så snickrar målar fixar vi nya bättre bitar fyller i lagar plåstrar om och blåser varm luft på

Jag har verktyg som funkar
de funkar helt okej

Den här kartan blir den mest färgstarka av dem alla
Ser du det?

och så lyfter vi våra mellersta kyssta fingrar till ett av självkärlek rungande farväl och välkomnande i ett;
f u c k y o u
”