söndag januari 3
de första skälvande
dagarna på året
allt känns fortfarande
nytt
vi kan starta om
nyckfullhet har blivit
hoppfullhet
söndagar
har skiftat i betydelse
söndagsmiddag med
familjen
har blivit ensamlunch
med sportradion
skidåkningen engagerar
måttligt
eftermiddag och ljusen
i mina fönster
tänds redan klockan 3
skymning halv 4
jag gjorde mina 6 km
runt sjön
med grus i skon
och Lundell
i lurarna
folket bygger
landet
och jag minns alla
sommarkonserter
varma ljusa nätter
klorofyllen som
fyllde naturen
med grönt
till bristningsgränsen
festen och lyckan
den starka
känslan av gemenskap
samhörighet
att vara en del av
folket som byggde landet
kändes starkt och fint
minns också hur jag
knöt näven i fickan
i ilska över att så
många ansträngde sig
så mycket
för att riva allt det
som vi
tillsammans byggt upp
när jag tar av mig lurarna
är tystnaden bedövande
några enstaka solstrålar
slinker igenom de
tjocka gråsvarta molnen
sen kommer glesa snöflingor
singlande
det blåser snålt
kylan letar sig in
under jackan
temperaturen ligger på
någon plusgrad
halvvägs runt sjön
gruset skaver
i skon
men jag orkar inte göra
något åt det
och det är väl lite så där
det är
i livet i övrigt
det skaver här och där
men vi orkar inte riktigt
göra något åt det
möjligtvis knyter vi
näven i fickan
livet känns
förfärligt utslätat
just nu
jag känner mig isolerad
även om barnen är här
ibland
och jag försöker med att
se framåt
än en gång hoppas på
hoppet
men kanske borde jag
ringa en vän
eller hoppa i ån
livet är ju fullt
av möjligheter
Länk! Ulf Lundell - Folket bygger landet
P.G 20210103