Jag har en känsla ini kroppen,
som jag glömt sen längesen
men under dunkla dagars mörker
har den nu dykt upp igen

svart som korpen far den runt,
pickar hål och bygger bo
all den glädje som jag kände
har nu korpen börjat sno

Mina tankar som tatt’ vid,
och ord som fastnat på min tunga
ligger nu korpens bo
där korpen kraxar – kaxigt sjunga

”Här att stanna – här jag bo”
kraxar korp’ med ljudlig röst
”här att stanna må du tro”
ekar sången i mitt bröst

Jag har en känsla in i kroppen
en som aldrig vill mig väl
som under dunka dagars mörker
blir en del utav min själ

Den har tatt’ formen av en korp
lömsk som natten far den kring
och i sitt eget lilla bo
ligger allt av möjligt ting

Inget kvar jag har av värde
ting som värme – vackra ord
för det har korpen redan snott
och begravt i egen jord

Men korpen den får flyga
om så bara för en dag
för om det mörka går förlorat
är jag inte längre jag