likriktade älvar finns inte

då skulle de sina ut med tiden

fortsättning...

"att föda känsla av vanmakt är ett sätt att styra och kontrollera en annan människa"

jaktsässongen skulle till att ta fart... skolorna hade nu varit igång någon vecka... vardagen hade sänkt sig över samhället... Axel och min farsa hade börjat arbeta tillsammans och skrev på nätterna... artiklarna de fick in i tidningar landet över blev fler... ja intresset för våra frågor om hur barn blev behandlade på raster och lektioner av lärare ökade...

fler och fler lämnade in sina vittnesmål om mobbning och trakasserier av elever i skolan till min farsa och Axel... och dokumentärer med intervjuer sändes i tv till och med... dock ännu hade inget nytt om Malins död kommit till deras kännedom... Polisen ville inte betrakta Malins död som ett mord än, det var bara inrapportertat som en olyckshändelse... men det skulle snart därpå ändras...

ett sommarminne tornade upp sig framför avtryckaren... han visste inte om han såg i syne eller om hon faktiskt gick igen... hennes rosa sommarklänning flimrade förbi mynningen... sedan såg han i skymningen älgtjuren resa sig upp... en slags skräckblandad förtjusning slog upp i bröstkorgen... skottet small av men det var inte älgstudsaren som brann av... i den där stunden visste han inte vad han skulle tänka... det bara small till...

en känsla av att vara utanför sig själv nådde... han vaknade på lasarettet och kunde inte minnas hur han kommit dit... dock visste han nu att om det ville sig illa hade han kanske yrat... ja till och med kunde han ha avslöjat sitt dåd i sitt töcken... en svag aning om detta fick han... 

sköterskan kom in med att lika snabbt vända ut... han hann inte se vem hon var men han såg två huvuden genom fönstret i dörren... så mindes han och tänke vresigt att han ville ha ihjäl henne... han skulle ta mej fan strypa henne till döds den fittan... tänk om hon skulle börja dilla med sin chef på avdelningen... han reste sig och slet slangarna ur kroppen... så jävla dumt av honom så klart fattade han det sen där han låg pladask på golvets blåmelerade plastmatta... dunk dunk dunk hörde han inom sig för att sedan bli svartare än svart och sedan bli tvärtyst...

polisen hade genomkammat skogen omkring där Malin hittats död... en bit av den rosa sommarklänningen, ett par skor, nylonstrumpor, läppstift och ett hårband... det var alltså inte att betrakta som ett självmord nu... det hade inkommit en ny vittnesuppgift tack vare en insändare i lokaltidningen...

det var novemberlov och jag, Martin, hans farsa och Axel hade åkt dit för att få se platsen och vara med vid presskonferensen... men de var förtegna om fynden tillika om det var ett lustmord... Maritn fick ont i magen och jag blev yr i huvudet men Axel sa att det var bra... vi förstod inte först vad han menade... vi fick snart bli varse hur viktig denna känsla varit... 

i den fria sköna naturen intill en bäck som porlade gjorde vi upp vårt läger... Axel och Martins farsa sa att en källa som porlar sover man gott intill... dock mådde vi fortfarande illa och kände oss riktigt illa till mods... Axel hade en idé om att när man kände så då var det ett varsel eller ett omen... därför tog han med oss på en promenad ikring där de hittat Malins kläder... sedan sa han att vi skulle lita på vår intuition och låta känslan leda oss...

jag och Martin kände verkligen att det låg något i det där... för ju närmre vi kom bron där de trott hon slängts i vattnet ju mer illa mådde vi... Axel gick mot mitten av bron och bad oss blunda där vi stod vid brofästet... vad känner ni nu... vi kände en kraft av smärta i magen och benen... sedan ville vi springa... Martin öppnade ögonen och gick mot broräcket och tittade ned mot brofundamentet... vad ser du Martin ropade Axel...

Martin och jag stod nu med en i två delar hopknycklad papperslapp i varsin hand... den hade legat mellan rosenbusken och en sten inklämd mot brofundamentet... ja ni ser sa Axel stolt klappande våra axlar... Martins farsa var lite bekymrad och funderade över varför polisen missat detta... men så mindes han att en av poliserna hade sagt att det inte fanns något där... det var just samma polis som på stationen vägrat ta emot polisanmälan...

Martin och jag började spekulera men Axel hejdade oss... nej nu sakta i backarna inte rida å sta... Axel var grym på ordspråk och talesätt... alltid var han liksom steget före... så vi sa till honom att han borde blivit kriminalare... men han fortsatte bara med sitt och fotograferade kring platsen... Axel fotade där lappen hittats, våra händer som höll upp den för att man skulle kunna se vad det stod på den...

meddelandet på lappen var aningen skadat... men det gick att klart se "möt mig vid brofästet södra..." sedan utsuddade bokstäver och sedan stod, "... GR en belöning väntar..."... vad för belöning och belöning för vad...

jag blundade och föreställde mig vad Malin skulle kunnat varit inför en situation... då såg jag hur Malins mammas pojkvän hade sålt Malin till andra äckliga gubbar... det kändes obehagligt i min tanke... Martin frågade mig, men vad f-n menar du, tror du att föredetta rektorn var en hallick... Axel mindes då den killen han filmat i smyg, han hette ju Gunnar Rickardsson... kunde det vara han... nu blev vi så rädda så vi höll på att dö av skräck när Martins farsa kom ut ur buskarna... kolla vad jag hittade... han höll upp ett ficklock med ett märke på... nu får vi leta efter en kavaj som saknar ett ficklock... Axel såg nöjd ut och fotograferade fyndet och fyndplatsen...

nästa morgon när vi höll på att packa ned tältet kom en farbror emot oss... han var skäggig och grå i skinnet och bar en färgtemakeps... är det den här ni letar efter och sträckte fram Malins handväska... jag hittade den vid stranden in vid min brygga och ni kanske vet vems den är... såg er igår stryka runt... Axel gick fram och pratade stilla avskilt med mannen... jag och Martin kunde inte höra vad de sa... men efter en stund kom farbrorn fram till oss och sa att han var ledsen att vi förlorat vår skolkamrat... sedan berättade han om vilka som han sett stryka omkring vid bron...

när vi kom hem satt våra morsor och pratade med Malins mamma... därför satte vi oss tillsammans med dem och lyssnade... hon var upprörd och sliten av sorg... vi förstod att hennes föredetta pojkvän nu var i stan och att hon var helt förstörd... dock satt Martins morsa med ett litet svagt leende och när vi frågade vad hon hade för ett ess i ärmen gav hon oss en idé... 

polisen hade nu sin chans att förhöra föredetta rektorn/ Malins mammas pojkvän på sjukan... de åkte dit men fann att han redan skrivit ut sig själv... detta fick polisen att fatta misstanke emot honom... därför gick det samma dag ut en efterlysning... men fortfarande var inte Axel helt säker på att det var han som var mördaren... Axel tänkte sig istället G.R som misstänkt redan tidigt... och klart så undrade vi hur han kunde tro det... Axel gav sina små detaljer och klart vi då också blev mer i samma tanke...

våra morsor samlade andras morsor för att uppvakta skolans rektor om de krav som elevrådet skrivit samman... det var inte väl emottaget denna gången heller och det blev ett jäklarns käbbel under förmiddagen i skolaulan, där de hade mötet... vi ungar stod och tjuvlyssnade på diskussionerna när en annan elev kom springande... jag har sett föredetta rektorn och ringt snuten... de jagar honom i skogen...

alla ungar sprang från skolan och in i skogen, där vi brukade ha idrott... vi fattade att han inte skulle komma undan nu... polisen stod bakom honom och vi framför... nu var han omringad totalt... ett skott small av från höjden och han föll ihop... det var inte polisen som sköt... alla sprang tillbaks till skolan... så att polisen skulle kunna jobba ostört... dessutom en skytt gick lös där ute nu...

under natten grep polisen G.R och vi trodde att nu hade de fått fast mördaren... föredetta rektorn vårdades för skottskadan men den var bara ytlig... Axel hade fotograferat allt, skrivit klart sin rappor och hade nu fått in artikeln på förstasidan i kvällstidningen... men jag och Martin hade en magkänsla som allt mer fick oss att tro flera var inblandade... därför kunde vi inte riktigt koppla av och se slutet på Malins kamp ännu...

Malins morsa och farsa satt hemma hos Martins päron när jag kom dit lördag morgon...  deras allvarsamma blickar var som en vägg att möta... det blev snart klart för mig och Martin varför... Malins morfar hade erkänt... Martin och jag fattade inte vad, vad skulle Malins morfar ha erkänt... Axel stod lutad över soffan där vi satt och talade med ett okänt tonläge för oss... han var bedrövad och kändes helt förkrossad... då berättade han att han letat efter sin dotters mördare i sex år... det var därför han dedikerat all sin tid åt att hitta Malins mördare för att han trott att det var en och samma...

vi skärskådade varandra och steg upp ur soffan och fram till Axel och kramade honom... men varför är Malins morfar här, bor inte han i Borlänge, så hur kom han hit... Axel förklarade att Malins morfar inte orkat bära hemligheten... vi kramade Axel hårdare och Martin frågade om namnet på Axels dotter... Malin, hon hette också Malin... Axel bröt ut i gråt och Malins föräldrar kom in i vardagsrummet där vi stod... ja vad ska vi göra nu?... Malins morsa grät tysta stora floder och Malins farsa hade likblekt ansikte... vid köksbordet satt Malins morfar ihopkrupen som en fällkniv och hans skuld stod som ett spjut i bröstet...

min farsa pratade med polisen och fick veta att de tre männen tillhört en pedofilliga som verkat över hela landet... Martin och jag bara stirrade på varandra... vårt inre höll på att brista och det kändes som om inälvorna skulle tryckas ut ur oss... den segervissa känslan vi hopats på om vi fann mördaren hade förbytts mot äcklade känslor... vi hade ju suttit på skolavslutningen bredvid G.R och hans fru... en gång när vi gick i tvåan hade   Malins morfar hållit i fiskdam på en julgransplundring... då mindes vi att en flicka försvunnit... det gick då upp för oss att det måste ha varit Axels dotter, Malin... Martin gick till sin farsa och jag till min, sedan kramade vi våra farsor och tittade på varandra...

i skolan hölls två tysta minuter för Malin och Malin... den nye rektorn bad oss alla elever om ursäkt i ett tal och en lärare läste upp skolans nya värdegrund... det var en seger men också den djupaste av förluster... allt hade varit helt annorlunda om vi blivit trodda och om vuxna lyssnat från första början, då hade inget av allt det som sedan  hänt Malin och Malin hänt... och då hade Malin och Malin varit med oss...