En morgon ska vi betrakta dig, stilla
tills ditt ansikte inte längre är ett ansikte
bara den släta himlen över vita lakan
och ljuset som faller genom fönstergläntet
spelar spridda toner av färgat glas
över dina ögonlock
och ute på gården strövar din skugga
– som visste hon inte –
fäster ännu noter vid tvättstrecket
hör dem klinga som frost i vinden