Att forma marken till begär och konst
intrikata skulpturer, en urholkad sten
ur vilken källvatten runnit,
en skål av porös lera, skör som leenden
och fylld till brädden med en fråga
om – varför steget upp på hällen, mossan
om – varför inte den andra
gången, tigandet genom stenskravlet
flodbädden av absintgrön slaggsten
en nackad äsping på en kvist
och lagringar av lavgrå bark
under spensliga naglar
och längs vår nävertunna rygghud
– där dagen slår ut sina täckvingar
som för att lyfta / oss / över
högspänningsledningar
sprakande av snö