Du är på jorden, du är i ditt liv, ett mörkt och stormigt hav. Det är kyligt, du är svag, du faller på dina knän, dina tårar bara rinner och rinner med en blandning av att du känner att du har kommit till slutet.

Vi alla har varit här någon gång, vi alla har ett val, antingen att stanna och ge upp eller att försätta och kämpa på. Ge inte upp. Stanna kvar i allt, låt inte negativitet bryta ner dig, hämta andan och fokusera.

När du ramlar ner mot botten ta dig upp, när du ramlar ner mot botten ta dig upp igen, försök igen och igen. Ta ett steg i taget, återhämta andan och sedan tar du nästa steg.

Det är jobbigt, det är hårt, det är krävande och det väcker mycket i oss. Men till slut är det värt det. Det är värt att kämpa, det är värt att tro, det är värt att stå upp för sig själv.

Du älskar solen, men vet du vad, du blir inte starkare av att bara känna av solen hela tiden - du måste känna av hagel och regn för att kunna komma ut starkare. Många menar på att hagel och regn är något dåligt fast det är det som ger oss insikt och styrka.

Dina lyckligaste stunder kommer inte ifrån dina lyckligaste stunder utan dina lyckligaste stunder växer fram från dina motstånd, från dina kamper. Därför måste du hitta ett sätt för att slå tillbaka när livet kommer emellan.

Dem tror för en sekund att dem har brutit ner dig men i självaverket har dem givit dig insikt, kunskap och styrka. Låt ingen stå i din väg. Sluta inte med det du gör. Sluta inte jaga dina drömmar. Håll huvudet uppe. Det är ingen lätt väg. Du får inte ge upp.

Vem har sagt att vägen ska vara lätt? Om den vore lätt hade vi inte fått något ut ifrån det, då hade det inte funnits någon mening, då hade vi inte fått chansen att lära oss av misstagen vi gör, då hade vi inte fått insikt, kunskap och styrka.

Copyright: Arnela Arre Kurbegovic

(2021 - 02 - 11)