De pratar barrikader
diskuterar FNL
den gamla goda tiden
de minns den som igår
fast grånande är hjässor
ja, kala är en del
och tidens tand har satt små spår
i förr så släta anletsdrag

Men jag står utanför
och minns min pärleport
och käpp och stav som ej ger tröst

och almarna år folket
och folket Mao-Tse Tungs
och Stora-språngrevolution
och grön-vågkollektivism
ryms nu i bärbar attaché

Men jag står utanför
med träd som huggits ned och kastats i Gehenna
med löftesbrott om skön, grön äng
och vatten som ger liv

och soppa kokt på linser
och utsvängda var jeansen
och böljande svall utav hår
i akademisk proletärsupporterkår

Men jag står utanför
med minnet av friserad knut i nacken
som stramar och gör ont

och sexuell libertinism
i älska här
och älska där
och älska nu
nej, inte sen!
och gärna många på en gång

Men jag står utanför
och skäms för sexuell misär
i ställning á la missionär
men minns i gudens kraft extas
i former utav tungomål

och karismatisk Rama Krishna
blev även svensk inkarnation
med flower
som power
och rökelseringar
och kroppsriktig ställning
och mantra
och guru
mystikemballerat paket ifrån Östern

Men jag står törnekransutsmyckad och ser på

för på korsträdet hänger
i plågad ställning
min guru visst kvar
för Huvudskallens plats
blev aldrig redd av bolsterdun
och blodsbestänkt av hat och krig
blev klippan
den som brast för mig

så dricker jag mitt ättiksvin
och vrålar ut min törst och längtan i
ALLT FULLBORDAT ÄR!

dock allt förlorat är