Direkt på stubben
där på klubben
blodet uti svaj
jag blev nästan skraj
oskuldsöd om kinden
stormande som vinden

Plötsligt börjar något kärva
känner skottspolsårens härva
men igenom berg och dalar
för du mig till ljusa salar
Lycklig i mitt rus
ger extatiskt utan krus

Visste ej men lärde mig
att den som ger för mycket
mister ofta hela stycket
Finns ej plats för givarflärd
i en uppochnervänd värld
Gåvan tog du som en kupp
Trodde visst du skulle packa upp
Men det var ej strategi
Du kunde lugnt ha sagt merci

För det som finns här i min kista
minnen som jag ej vill mista
finns där som juveler
gör att jag nu lever
ger jag blott till den som vågar
existentiellt mig fråga

Själ vid själ i samma kropp
blev utopisk rosenknopp
vissnad
uti grottekvarnen maldes
fördes sedan rakt till Hades
Kvar blev bara något kargt

ville skriva detta argt

Men Mr Parker vägrar vapen
ut kom bara tredje rapen
Trött och mätt
rätt och slätt
Var jag lätt på foten?
Det jag gav känns som skav
Kanske är det mot en
älskarinnetradition
äga själslig frustation
Var finns boten?
Kanske mot en
själslig isolering
Kan det kallas en sanering?
Själ för mig!
Kropp för dig!
Synen är reaktionär
Det är det som Platon lär
att ej mer beblanda
det ena Ena med det andra
Det andra somatiken
precis som i antiken

Så jag ger fan i holismen
tar till heders idealismen
Erotiken livets knopp
hör nu endast till min kropp

Men en sån anatomi
saknar rakt nån harmoni
Och jag blir en ångestget
bräkande på vår planet