jag kan inte säga

att jag vet någonting

bara se, bara vara

gatan är nu svart

asfalten är nu våt

gatlyktorna speglar sig fåfängt

i vithetens blänk

någon sparkar på något

natten ylar

krogen har stängt

himlen hänger gråare än grått

visan de skaldar blir till en ramsa

den ekar mellan husfasaderna

stängda ögonlock öppnas

ögonen lyser stirrar

någonting kastas ut

det klirrar i marken

we are all the vinners...

skrålar infernaliskt ut ur

ända tills luften tar slut

lamporna släcks

farmor somnar om...

kärlek sådan där gammal

rostar aldrig

farmor drömmer...

i hinken ligger gammal rostig spik

gubben som älskar spik visar sig

han tar linfröoljan stålborsten

polerar den rostiga spiken skinande ny

på brädtorpets panel slår han in dem

farmor vaknar av dånet...

hon är lyckligt ovetande om

att en ung man sköts ihjäl i hennes villakvarter inatt

den svenska folksjälen vänder sig bort och somnar om