naglar mig själv

mot rosenröd tapet

kräks i kaskader

blicken skriver på tangentbord

det blir en sorg

att läsa hunger så stor

spyan blir min föda

ett maskineri dunk dunk

låtsas vara hjärtljud

lite för sent

inte låta mig luras

ekrar som faller samman

hjulet i snurrning

utan sitt stöd

vrålar ut mitt skrik

till en natt av mörker

ber en bön

ber två

om en strimma ljus

att få