Gråten söker oss som stygn
svala fingertoppar längs ditt ansikte
trevar efter minnen av beröring

det kan vara ett knivblad eller en fjäder
ett sparvmjukt dun mot din mun

och stannar vi till
väver oss ett rede av snösmält och tid
allt som stilla brister

barkbåtarna som stävar ut i dimman,
solen som ett likbål över oss