Imorse klockan sex trodde jag att jag pissat i sängen
men det var bara brännblåsorna som spruckit.

Kanske var det på tiden, för det var en vecka sen

-

det föll ingen pollett i slow-motion
efter jag grät på jobbet i torsdags. men jag sjukskrev mig ändå. och stoppade mina fingrar i halsen

tänkte att jag nog skulle vara tillbaka på jobbet imorgon

tänkte att det var fredagsmigränen
som slog till lite tidigare denna vecka.


rösterna som säger jag blir utbränd förstår inte
att jag inte kan släppa alla människor som släppte mig.

-

men jag tänkte aldrig på dina obefintliga sms
förrän igår.

och då skrek kroppen så alarmerade

att jag vill tro att det tystnar
om jag kickar ut er alla som bryr er och får sova lite.