Mellan strimmor av hopp

och det uppslukande mörkret

slits du och i förtvivlan

är den högsta önskan

- inte att bli räddad-

utan att dra mig med

ned

Mitt livs eukaristi,

dig som jag bär - du

som givit mig fyra skäl att leva

och lika många att dö för

du som med all din

sinnessorg och gråt

lastar min själ med ditt

Utgiv åt oss en stunds stilla ro

Vem ska orka om vi båda går under?