När jag nu står där i dimman

där på min egen självömkans bro

då har jag en känsla så sällsam

som i min själ börjat att gro

jag ser på när havet slår volter

där mot både klippor och sten

när en sorts vördnadsfull syn

då ger mig en känsla så ren

ja för det jag söker är hamnen

för min alltmer vacklande tro

jag vill försöka att finna en plats

där min trasiga själ kan få ro

en plats där solen och månen

alltid står ljuvt i balans

och där som framtidens ljus

kan ge mig en ny chans

på denna bro över vattnet

den som nu bär på min själ

och jag som väljer min väg

helt utan att säga farväl

denna plats som jag fann

efter så många skuldfyllda år

jag har ändå funnit mitt mål

och här nu jag rakryggad står

ja min längtan den bar mig

så ofantligt långt bort från igår

så den som söker han finner

och han sopar ivrigt igen sina spår

Copyright © AndLou