The only truth about the matter,
our only valid and important conversation
is our mumbling in our dreams,
the things we say while we are sleeping,
like some strange kind of somnambulistic love,
where lovers walking in their sleep share one and common dream,
which is the only truth about their most remarkable reality.
They dwell together in the truth of their ideals
which no one else can share
unless they find themselves in that same dream
which only can be dreamt by honest lovers,
whose transcendency of love is such a fact
that in their dreams reality becomes a lost nonentity
since all that matters is that perfect honesty
found only in that dream they share somnambulistically
in their sleep at night, and they don\'t even have to sleep together.


Enda sanningen i detta,
vår enda viktiga och hållbara konversation
är mumlandet i våra drömmar,
vad vi samtalar i sömnen,
liksom i en sorts sömngångarkärlek,
där de älskande i sömnen delar samma dröm,
som är den enda sanningen om deras verklighet.
Man finner dem i sanningen av deras ideal
som ingen utomstående kan dela
om ej dessa finner sig i samma dröm
som endast uppriktiga älskare kan drömma,
vilkas kärleks transcendens är sådant faktum
att i deras drömmar verkligheten blir en intighet
då allt som spelar någon roll är den perfekta ärligheten
som allenast står att finna i den dröm de delar
nattetid i sömnen, – och de behöver ej ens ligga med varandra.