Vi lyssnar från bakom väggarna
till getingarna som tuggar på ladan, träet mjuknar
mellan deras käkar, varsamt
lyfter de tunna vingar ur hålrummen mellan plankorna,
springor där himlen rinner in som en söt kåda

det finns ord som kan beskriva detta
vi har aldrig format dem i våra munnar
vi har aldrig smakat deras otåliga sötma
de är av främmande toner, skriftlösa tecken
beska löv som smulas sönder i din hand

vi fångar en minut ur den sista timmen
låter den vila som en droppe på fingertoppen
tiden saktar in då den betraktas
blir till en guldmörk sav i handens linjer
en glans som sjunker in i huden och blir borta