Havet kyler dina nakna fötter.
Dina händer krampar den enda åran.

På innanhavet vårt går gässen.
Nordan driver ständigt din köl mot rev.

Det finns ingen nåd i det som sker.
Det finns ingen som är blid vid hindens rev.

Men du ror som du ej gjort annat.
Du kan reven och skären.

Grunden är för evigt inristade i ditt minne
ett arv från forna generationer.

Du vände dig om, vinkade och våra isblå möttes.
I vinden dansade våra skratt.

Nordans isande vind förde dig framåt.
Du for ut med gässen på sjön.

En dag byter vi åra mot stav.
Jag tar Nordan och gässen.
Du tar skogens stig.