hon gick till skolan med händerna i fickorna

damen hon mötte var snäsig och gnällig...

- du kan sträcka på dig hösäck! sa damen...

hon fortsatte tyst förbi medan damen glodde

i fickorna bar hon en kastanj och en kotte

de var minnen som fick henne att gå framåt

kotten hade hon och mormor hittat tillsammans

och kastanjen hade hon fått av farbror Björn

en god gammal vän mormor brukade hjälpa

när hon försökte smyga in i skolan obemärkt kom det

en känsla av smärta i kroppen fysiskt av alla blickarna

hon avvaktade innan hon gick till sitt skåp i skåphallen

nu hade alla gått på lektion och hon vågade ta steget...

på fysiklektionen skulle de arbeta i grupp 

det fanns inga ord hur tungt det kunde bli

att stå nära någon, få en fysisk beröring...

det var som elchocker som gick rakt igenom

som att bli träffad av blixten så att det brändes

inget fanns som kunde förklara varför det var så

hon gick hem till en oförstående familj som klagade

det var aldrig tillräckligt någonting som hon gjorde

de visste ju inte för de frågade aldrig hur hon kände

ingen ville veta eller förstå därför tog hon till rakblad

den rakbladsvassa eggen skar fram bloddropparna

de föll som tårar och vittnade om att hon fanns till

de gestaltade en känsla av bedövning från smärtan

efteråt var stillhet och lugn tillbaka inom henne igen

mamma och pappa skrek på varandra så det skar inom

hennes lillebror kom in och ville sova hos henne inatt...

de höll om varandra och morgonen kom utan återvändo

inget kunde vara mer trösterikt än kotten som hon höll

hela vägen fram till skolan kände hon smärtan i kroppen

och precis innan hon steg över vägen in på skolområdet

då tog allt slut - en bil inför allas blickar körde in i henne

på en brits i ett rum med familjen samlad vaknade hon upp

läkarna pratade med föräldrarna om hur de hade det hemma

där gick det upp för henne än en gång - handlade bara om dem

hennes hjärta stannade - det hon minns är kotten i handen

hennes bror ser allt, han förstår allt, han är fem år de är vuxna

det blir lillebror som får kräva att de ser henne en sista gång

de barn som finns i livet låt dem veta sitt värde!

oavsett vem du är ge barnen insikt om deras vikt!