Förlorade skymningsminnen
purpur med en kant av rosenrött längs mina läppar följer en hand av svartaste sammet runt din hals förnimmer blicken den första där glansen i vrån och lusten att leva slöt förbund under mjukaste silkeshud där endast mörker förr smekt förbi viskat löften av honungsdagg som pärlor i mjukaste famn
samtidigt har morgondimman lagt tårar på strån där älvors svävande fötter nyss virvlat i slöjor av dimtyll
medan solens försiktigt trevande fingrar jagat älvdansen bort drömmer mina sorgfuktiga djup av mjukaste seende glas om nya skyar av azurblått
nu när skymningen famnar oss alla står en skugga så svart på kanten av spegelfjärd stilla fyller det våtaste med vått skuggan försvinner så sakta var den ett minne blott
vid varje nedgång den vaknar sörjer ett liv utan lott saknad som är det kända sorg som nu är mitt hopp
Skapa | Skriva
av
Hopplös själ
Läst 88 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2021-05-16 22:48 |
Nästa text
Föregående Hopplös själ |