Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Förlorade skymningsminnen

 

purpur med en kant av rosenrött

längs mina läppar följer

en hand av svartaste sammet

runt din hals förnimmer

blicken den första 

där glansen i vrån och lusten att leva

slöt förbund under mjukaste silkeshud

där endast mörker

förr smekt förbi

viskat löften av honungsdagg

som pärlor i mjukaste famn

 

samtidigt har morgondimman lagt tårar

på strån där älvors svävande fötter

nyss virvlat i slöjor av dimtyll

 

medan solens försiktigt trevande fingrar

jagat älvdansen bort

drömmer mina sorgfuktiga djup

av mjukaste seende glas

om nya skyar av azurblått

 

nu när skymningen famnar oss alla

står en skugga så svart

på kanten av spegelfjärd stilla

fyller det våtaste med vått

skuggan försvinner så sakta

var den ett minne blott 

 

vid varje nedgång den vaknar

sörjer ett liv utan lott

saknad som är det kända 

sorg som nu är mitt hopp




Skapa | Skriva av Hopplös själ
Läst 88 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-05-16 22:48



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Hopplös själ
Hopplös själ