Träd som  sover

med kristaller i sin famn

i den vita köldens täcke

schh

ett litet barn som sover

väck nu inte han

schh

låt han ännu sova

fridfull mot en barm

om han innan visste

skulle han då vakna upp

schh

sorgen står på vänt

en och annans dröm

mitt på vita viddr

står där ett svart träd

vindens kalla puster

dimmans kalla väv

allt har honom slutit

i ett mörkt förband

livet om han visste

blev ett ödsligt land

mitt på denna dagen

solen står i brand

gnistrar gör nu trädet

på knotiga små armar

barnets ögon öppnas

svart är nu hans namn