Ljud och former omringar mig i en färgglatt mångfald
Ändå hör och ser jag inget vid min närhet
Sekunder går konstant mot det eviga målet
Ändå är det som om de går i timmar i en snigels stresslösa fart
Arbetet står redo inför mig redo att utföras med arbetsmoralens ledande vilja
Men allt står det orört som om det vore en pest för sinnet
Hjärtat slår, blodet rinner och lungor andas
De banala fysiska påminner mig att jag är i det levande stadiet
Men sinnena slöhet inger känslan som levande död fast i en evig limbo
Tröttheten nästan sluter mina ögon trots den fysiska inaktiviteten
Ty trött är jag i den mentala sfären
Utmattad av denna brist på utmaning och händelselöshetens gissel
Livet rinner bort bit och bit
Medan jag sitter här utan mening eller orsak
Fast av kedjor som ögat inte kan se
Känner hur själen inom mig skriker högt
Medan denna eviga tystnad
När tråkigheten slaktar dess andlighet