Såsom fågeln har sitt näste
längtar även jag ett bo
i livet få ett säkert fäste
fyllt av hopp och framtidstro

En ankartross att hålla i
min tid är ändlig har jag lärt
och livet susar snabbt förbi
om än jag håller det så kärt

En dag så tar det ändå slut
jag vandrat mina sista steg
och får från jorden stämpla ut
här gäller det att ej va' feg

Jag grabbar tag i tilltrons rep
som leder upp till himmelen
i vilken lina du tar tag
det vet du bara själv

min vän