En berättelse om skapelse och förstörelse
Som utgör två sidor av en och samma art
En art kapabel till gudomliga krafter
Som kan antingen välsigna den värld den lever på
Eller förbanna den vid minsta vilja
Från världens obskyra hörn
Födde ett naturens misstag
Som med vilja och född med tankens gåva
Blev till en art olikt andra i jordens ungdom
En art som bemästrade de kosmologiska lagarna
Och tämjde världen under sig
Med bara sina händer
Byggde den de mäktiga civilisationerna
Och skapade de vackraste konst och kultur
I viljan att finna meningen ur universums skönhet
Tänkt som naturens slav är den nu dennes herre
Likt en gud styr över dess krafter
Med kunskapens ljus som en guide
Genom det okända mörkret
Men under dess ljus sprider
Arrogansens skugga
Växer för varje upptäckt och framgång
Sprider i artens hjärtan redo att släcka det ljus
Som kunskapen har tänt
Med naturens gåvor våldför sig arten på dennes kropp och själ
Skapar död och förintelse när denna art missbrukar
Sin gudalika intelligens för själviskhetens sak
Arter dör ut, skogar sågas ner, atmosfären värms upp
Radioaktivitet och koldioxid skapar dödens plaster
På den sköra jord
Allt för att naturen gav kunskapens frukt
Till det minst förväntande av alla dess arter
Ovetande om den hunger arten har inom sig
Hungern att fylla det hål i deras hjärtan
Som naturen glömde att fylla åt dem