Din klänning är en natt

när bryggans spelmän gått till vila

och bara stjärnorna såg vårt första möte

din klänning är en äng

där vilda rosor växer

mellan blåklockor och smörblommor

och vidderna med vippande gräs

och jag ser dina blottade anklar

nedom det tunna sommarlinnets fållar

när du går framför mig

längs stigen mot den mörkaste tjärnen

denna dag när solen steker

och vinden och skogen vilar

Dina sandalers mjuka kliv

genom fjolårslöv och över myrornas myller

din tystnad som säger allt

vi redan talat om

och framme vid sjön öppnar sig världen

när ängens blommor faller

mot den grå klippans varma bädd

och du vandrar ner i vågorna

för livet och för svalkan

och för en ny dag

att älska

Vi är vi

när sommaren är evig

och sångernas öppna landskap en verklighet

också där alträdena skugga faller

och jag väntar dig

och ser dig stiga upp ur vattnet

smyckad av pärlor

över din nakenhets lustgårdar

och du ger mig allt

det som är du

medan lommen ropar

någonstans

på andra sidan bergen