Han blev varse mörkret

Som smög borta i ögonvrån

Närvarande fast ändå svårfångat

Inget slank igenom år av beck

En gång mjukt,nu härdat!

Tiden är varken god eller ond

Den tittar på utan att låtsas

Medans vi bygger fasader

Att ha många fasader

gör det svårt att se sig själv

Ögon lyser genom dom alla

Ändå vet ingen

På sin höjd anar

Byggda under tidens blick

Varje sten ett steg närmare

det överväldigande mörkret

Vägen att bli fri går genom stenarna

Tar en åt gången

ljuset är långt bort

Går vilse

stannar upp

Letar ögonens spegelbild

Håller tummarna

att det är rätt att söka iris

Det är där jag hoppas finna

Den sprakande blå härligheten