Sorgmanteln flyger obekymrat runt

Namnet säger mer om döparen

Skönheten den bär över ängar

Sorgen flyger fritt i sin irrfärd

De både är vackra att skåda

Svåra att bära

Älskar ändå att se dem sida vid sida

I sin flykt undan det som kan fånga

den elegans de utstrålar

Mot hösten tar de skiljda vägar

Den ena växer i styrka

Den andra somnar in.

Manteln är kastad

Vem bär upp den till vårens hyllning